• On the road again!

Strax efter 09:00 började bilen rulla mot grannlandet, bilen var packad, batterierna laddade och jag var redo. Förutsättningarna på vägen var perfekta och rullade på fint fram till sista halvtimman. Kroppen kändes bra, lite små sliten sedan den sena kvällens redigering men inget man var orolig över, jag var taggad.

  • Parkerad och happy!

Fann min parkering och tajmade bussen in till Gardermoen men 1 min väntan, perfekt och så jobbar jag 🙂 Druckit mycket hela dagen, varit noggrann med maten och sett till att samtliga depåer är fylld. Nu blev inte utmaningen så stor som jag först trott, men tar den till lika stort allvar och respekterar verkligen distansen samt utmaningen det kommer bringa.

  • Ständiga problemen med batterier!

Alltid krångligt att flyga med mycket batterier och kameror. Flygbolagen har olika regler och tillsynes olika regler dag till dag. Denna gång fick jag inte ha batterier i handbagaget, utan skulle flytta om allt till det incheckade bagaget. Efter ha frågat 3 personer. Ja, ja inte är jag bitter för det, jag följer reglerna och respekterar deras ord. Viktigaste är att jag får grejerna till Tromsø och kan iallafall få något batteri till kameran inför flygresan.

ø

  • Väntar in gänget på Gardermoen!

Sonyn och de andra kamerorna checkar jag inte in, den är säkrast med mig på flyget och jag hade idéer om filmande efter säkerhetskontrollen. Så hade med mig sonyn och gopro för att ta lite bilder till introt på hela filmen.

  • Bara glädje i Team United Influencers.

Köpte lite snacks och mellanmål innan flygresan också, så småningom anslöt teamet och vi alla hade samma goda positiva energi. Precis som det ska va, redan från start och alla glädjes åt utmaningen uppe i bergen.

  • Vi kör väl en timelapse medans vi väntar!

Ville göra en timelapse på flyget (snabbspolning) och så blev det bättre än jag först förutspått. Jag kunde nämligen boka plats vid vingen och nödutgången, så mer benutrymme och perfekt med vingen i bilden.

  • Resultatet från GoPRO:n.

Körde timelapse både på avresa och ankomst, vet inte riktigt om de kommer användas ännu men då finns möjligheten. Gillar timelapse, kräver inte så mycket arbete och blir fortfarande väldigt effektfullt. Så vi får se hur filmen speglar min mentala plan sen.

  • Bussfärden mot hotellet!

Molnen dolde det majestätiska berget vi ska löpa upp på under morgondagen, bussresan mot hotellet kröp nerverna in på de olika deltagarna i teamet och alla delade lite på den nervositet som nu fanns i luften. Jag är dock inte nervös, jag är sjukt taggad och redo, ska bli grymt kul det här!

  • Ankomst till Clarion – The Edge.

Efter 15 min var vi vid hotellet, närmare 10st var vi i teamet och löpare kom ifrån både Norge, Finland & Sverige.

  • Kablar, kamera, leende och middag!

Packade in väskor och grejer i vårt rum, jag bor med chefen Andreas och vi blev inte långvariga på rummet, innan det var dags att käka. God mat förtärdes, hade ett eget möte med Camilla om filmen och briefing med JonasSALOMON i samband med maten. Så nu är planen satt för filmen, känns bra för alla parter och jag får mycket rum till egna kreativa idéer. Kul, that I like!

  • Racemöte och information inför morgondagen.

  • Cirka 1000 startande imorgon.

Fångade några klippbilder och hämtade ut mitt startnummer, lyssnade inte väldigt mycket tyvärr då jag hade full fokus på filmandet. Filmade mina tänkta sekvenser och kunde ha öronen i skarpt läge när de summerade upp mötet med att berätta om festen efteråt. Det viktigaste 😉

  • Intro sekvenser filmandes med Camilla.

Efter mötet så sprang jag upp till rummet och fixade lite filmutrustning. Dags för en idé i filmväg och vi gick iväg en bit ut i hamnen. Liten kort intervju, några filmsekvenser togs och vi snackade lite inför loppet. Gav några tips och tankar om uppladdningen, diskuterade kameror och kom fram till morgondagens upplägg när det gäller min utrustning uppe på fjället.

  • Drönarförbud i Tromsø..

Aj, aj, aj. Första käppen i hjulet när det gällde min plan för filmen. Skulle precis lyfta och filma några sekvenser över berget, så kom det en herre och knackade mig på axeln. Det är helt förbud i Tromsø på den här delen av stan, kartan jag kollat och hade läst stämde alltså inte. Klurigt så när det finns olika versioner, men jag tog absolut inga risker och valde att packa ner drönaren igen. Tackade han för att han tog sig tid och istället vandra hemåt utan bilder, MEN också utan en hyfsat möjlig böter som annars skulle blivit till.

  • Gick igenom höjdmeter och taktiken ang. energi samt dryck.

Hemma på hotellet igen så var det förberedelser som gällde, göra i ordning allt inför race, lägga fram kläder, fila på detaljer och ja allt ska förberedas. Andreas (min chef) bodde jag med, fick alla mina tips och sportdryck jag hade med för ändamålet. Vi diskuterade förutsättningar, hur man mentalt ska tampas imorgon och skapa delmål. Grymt kul att han antar sig utmaningen och vi springer verkligen som ett team.

  • Dags att lasta frukost.

Blev rätt sent dagen innan, ca 01:30 och var väl inget egentligen jag blev förvånad över. Standard. Jag behövde förbereda dels för race, men också all extra utrustning i filmväg som måste med och gås igenom trippla gånger, finns inte på världskartan att imorgon ska min utrustning skulle krångla, jag tänkte på allt och därför blev väl väskan så tung. Men var en sån trygghet att lägga sig redo, allt låg framme och allt var packat redo för avfärd. Bestämde mig sent att byta väska, lite för stor, men hellre det än att sömmarna spricker på camelbak-väskan. Fick ändå med vätskeblåsan jag ville ha med och all kamerautrustning låg bra, kunde packa ner lite extra kläder och jag såg det mer som ”extra träning” än en börda.

  • Härlig stämning vid frukost.

Jag lastade frukost som en elefant, humöret på samtliga var kanon och vi hade en trevlig gemensam frukost vid 08:30. Bollade taktik, hur filmen kommer spegla och att Camilla (treningsfrue) måste stå ut med mig idag. Jag kommer jaga intervjuer, ligga tätt med kameran och stundtals ses som allmänt jobbig. Hon tog allt med ett leende och var mån över att filmen skulle bli bra. Så var bara positivt, grym inställning!

  • Craft-ryggan fick det bli istället.

Jag sprang med den vanliga ryggsäcken från Craft. Jag visste den skulle skava, remmarna inte håller fast riktigt för löpning och ganska skrymmande. Men utrustningen låg som sagt perfekt i den och det var prio ett. Jag är inte kräsen, produktionen går först och jag får gilla läget. Ingen klagan från mig för de inte 🙂

  • Morgongroggen blandas!

En blandning juice jag brukar ta inför tuffa eller långa pass. Pepparmynta, kornblad och lite annat smått & gott. Rensar halsen, öppnar upp luftvägarna och det är som att dricka en halstablett. Efter glaset får man en ”Jaha, nu kan jag andas ordentligt” ordentligt. Skön känsla och allt är från Synergy.

  • Ryggan testas och ställs in en sista gång!

Körde i rejsöverdelen från Serneke, kepsen bak & fram ger 10% snabbare ben och glasögonen är ju för Sockertoppen. Klippte tyvärr av min långa tights för ändamålet, ville ha korta tights och kompression på vaderna. Ville dock inte ta mina vanliga korta tights då jag behövde fickorna till batterier & powerbanks. Tightsen är levererade av SWEARE och de fungerade något så grymt bra! Riktigt tacksamt.

  • ..Och där var vi igång 😀

Mötte upp teamet i repan en kvart innan start. Filmade några sekvenser och tog en absolut sista minuten intervju med Camilla innan start. Var inte många sekunder jag hade marginal till att hinna packa ner kameran och byta till den mer löpvänliga innan starten gick. Men ville få de ärliga nerverna inför start och ju tightare inpå, desto bättre 🙂

  • Lugn och fin start.

Egentligen var jag mest nojig över asfalt löpningen till start & mål. Jag springer aldrig på asfalt, undviker det alltid till högsta möjliga mån och vilja.  Nu hade jag dock inget val och försökte dämpa stegen så mycket jag kunde. Tur var väl det att de var en lugn start och jag sprang & snackade med Jørgen, Camillas man och vi diskuterade träning. Mannen väger 93 kg och springer sjuka intervaller som jag jämfört emot. Ett otroligt hjärta och jag låg 30 slag högre här än han + att jag väger 13kg mindre. Han behövde äta 5-6000 kcal en vanlig dag, tävlade i OCR-lopp och taggade mot VM i England kommande höst.

Riktigt trevlig, ödmjuk och snäll björn, bilder kommer och ni kan inte missa honom, han var större än Tromsedalstinden 😀

  • Efter asfalt kommer uppförs!

När asfalten slutade var det vertikalt och bara att börja kriga. Troligen banans brantaste sluttning och man fick verkligen väcka benen här. Jag kände mig pigg och lätt, så sprang fram och tillbaka för att filma mina sekvenser. Blev snabbt varmt dock, jag visste att jag hade klätt mig lite varmt till sen start av banan, men jag såg loppet i det stora hela och mina beräkningar hade lämnat mig till detta beslut. Då skulle jag slippa byta om, kläderna blir perfekt högre upp och när man blir trött, blir man kall, så mot slutet av loppet skulle det vara skönt med långärmat. Så inte just här var jag supernöjd, men efter loppet hade jag facit i hand, det var perfekt.

  • Andreas (chefen)  tar sig upp för sista branten mot kontrollen!

Bilden är tagen några meter innan första kontrollen, dags att fylla på energi och ladda upp inför den verkliga utmaningen på berget.

  • Fortsatt lika glad och klipp i steget!

Efter kontrollen som ses i högra hörnet sprang jag med Andreas ett tag. Humöret var bra och vi var måna att också njuta utav utsikten. Det var som en canvas bakom oss och man måste ta in det som belöning. Man kan inte bara borra ner skallen och springa, utan också njuta och ta energi från ut fint det är runt om oss!

 

  • Löpande kameramannen köttar på!

Bytta mellan två kameror i farten och filmade/fotade de olika sekvenser jag behövde. Blev verkligen som naturliga intervaller, då jag hamnade efter när de passerade, såg en ny snygg plats att filma/plåta på och var tvungen springa ikapp, förbi och distansera dom för att hinna få till mina vinklar. I såna tillfällen glömmer jag bort att jag är trött, pulsen var nog skyhög men bilden/filmen räknas och inget jag bryr om att hjärtat slår som en ekorres! Bara kul och triggande få till bra grejer!

  • Humöret var på underbart på väg upp mot berget.

  • United Influencers tjejerna hade bara leenden att bjuda på!

  • Episka fotomöjligheter uppe på höjden.

Såna här sekvenser jag letade efter, om jag så måste rusha 10 min för att få sekvensen så är det värt det. Absolut inte optimalt att löpa intervaller 32km men fruktansvärt roligt och faktiskt, tvekade aldrig en sekund på orka hela vägen. En härlig känsla att man inte blir stoppad fysiskt och jag kan leverera bilderna/filmsekvenserna jag ville.

  • Camilla på väg mot banans längsta stigning.

  • Dimman började dra in.

Skit också, tänkte jag. Hade ju dragit med mig drönaren i väskan och vill ju prompt använda den nu. Så istället sprang jag runt med Sonyn och filmade/plåtade med dimman som en effekt. Jag gillade dimman i bildväg, men hade tänkt flyga drönare här och nu var osäker på hur det såg ut framöver.

  • Check point och vägval.

Härligt stämning vid kontrollen och ett perfekt bemötande när man krigat lite uppförsbacke. Jag hade sprungit på i förväg här för att ta lite bilder och filma när de kom till kontrollen. Nu började kylan också krypa på, så här var jag nu perfekt klädd och bara njöt att kunna kylas av lite.

  • Teamet anländer till kontrollen.

  • Camilla var pigg & glad fortsatt 🙂

  • Likaså chefen och han körde ett klädombyte.

  • Jaga ikapp gruppen igen.

När Andreas bytte kläder hamna vi lite efter, man vill inte stanna för länge och bli nedkyld heller. Svag utförs löpning gav oss ganska enkel resa att hinna ikapp och inom några minuter hade vi anslutit igen. Jag hade också bytt kamera i samma veva som klädbytet, så jag när vi kom ikapp fortsatte jag springa och distansera dom lite. Älskar ju också att springa teknisk löpning i svag utförs. Så jag gasade på rejält och sprang med ett leende. Synd bara att ryggsäcken skavde, ellers var det perfekt 🙂

  • Plåtade vid motbacken inför stora stigningen.

  • Vandringen mot det okända, bakom kanten väntade sikten av toppen lååååångt bort.

  • Det här är Jørgen, sjuk biceps!

Min personliga livvakt som jag kalla han, hade riktigt roligt under löpningen med våra konversationer och diskussioner. Fortsatt rejält imponerad av den mannens storlek kontra kondition, mäktigt att se ett praktexempel och tyngden inte stoppar hans kondition när det gäller distans. Jag kände lite också ”Attans, jag skulle aldrig givit upp min vision med att bli 90kg-smidig”. Men det är väl ingen som säger det fortsatt är försent 😉

  • Dimman klarnade upp och landskapet bjöd upp till dans.

  • Mäktig löpning på mystiska höjden.

  • Härligt skånskt gäng man träffade på!

Sprang förbi dessa grabbar säkert 17 gånger under loppet. Just för som jag nämnde tidigare, hamna efter, springa ikapp, förbi och repetera hela tävlingen. Så blev det att jag också passerade dom, alltid glada miner och vi skrattade varje gång för det. De kalla mig monster och jag tyckte det här skulle bli en spännande fight in till mållinjen, den interna kampen var igång 😀

  • Drönaren kom äntligen upp och flög.

Jag hade distanserat gruppen och gett mig lite tid att finta upp drönaren i luften. Min sista chans inför stora stigningen och det var nu det gällde. Man kan se Jørgen & Camilla pussas nertill och magisk utsikt utöver Tromsø bakom. Jag sprang och bar drönaren i 6h, totalt flög jag i 4min och det var värt varenda meter. Ett mäktigt perspektiv att lyfta in i filmen och glad att jag tog beslutet för att den åker med i väskan.

Dock så tappade jag 15 min här på teamet, de hade passerat och jag var ju tvungen att plocka ner allt + filma några klippbilder när ändå drönaren flög. Bättre att passa på när det flyger, annars tappar jag bara mer tid sen och vem vet om jag hinner det sen?

Helt rätt tänkt såg jag efter loppet, för jag hade sedan inte en sekund över att hunnit flyga igen.

  • Men en selfie hinner jag med 😉

  • Bara att ta sikte mot toppen och kötta på!

  • Disigt, kyligt och rått, här gällde det att bita i.

Jag hade mycket tid att ta ikapp, nu fick jag borra ner huvudet och bara köra på uppåt i den trixiga samt halkiga stigningen. Jag visste som sagt inte var de var och såg inte långt, en ständig kamp mellan huvud och ben men viljan att komma ikapp. Jag körde på ”Kliv, kliv, överlev och stanna inte. Telefonlinjen mellan benen och hjärnan fungerade bra, jag hade bra tryck och tempo uppöver, men trots det kom inte ikapp. Så var lite irriterande när man inte visste var de var och hur långt kvar det var till teamet. Ovisshet, men bara att kötta på och hålla tempot högt, för fort upp, det ska vi.

  • Just precis inför toppen, kom jag ikapp!

3km brutal stigning senare kom jag ikapp och anslöt till teamet igen. Toppen bjöd på en sikt av 5m och ruggig vind. Vi fyllde på med energi, Andreas fick min sista dryck då han var tom och jag plockade en intervju med Camilla som var på gränsen till kramp. Inte många minuter vi stannade dock, man måste fortsätta röra på sig och hålla värmen uppe.

  • Jörgen levererar intervju och fyller på energi.

Tror han åt i 20 min säkert totalt, han sprang och tuggade mackor för att fylla depåerna han behövde. Lite kul syn, jag sprang med kamera trixandes, bakom kom Jørgen med två mackor i handen och munnen fullt tuggandes. Han behöver ju som sagt lite bränsle för att driva den kroppen, mäktigt 😀

  • Häftig klipplöpning längs ryggen på berget.

  • Blött, halkigt och 100% fokus.

Den varma sommaren har lämnat oss med ett massivt stenröse på nervägen och det var knixigt att få ett flyt på nervägen. Jag sprang lite bredvid leden och filmade teamet vid den halkiga leden. Troligen den största utmaningen under loppet att få fina och stabila bilder, man var ju tvungen att hålla fokus på båda kamera och var man satte fötterna. Maximal fokus gällde här.

  • Filmade lite framifrån också på nervägen.

  • Dalen öppnade upp sig vackert efter stenröset.

Efter den knixiga nedfärden, öppnade dalen upp sig vackert och bjöd upp till euforiskt vacker löpning. Vi hade precis stannat vid en bäck och fyllt på vatten, jag hade bytt kamera och preppat inför målgången lite. Ville hålla all utrustning fräsch med batterier & mikrofon tidigt, så jag låg steget före alltid. Utrustningen krånglade inte en sekund under hela loppet och grymt tacksam för det. Alla förberedelser och underhåll hade verkligen fungerat.

Dock en liten känga till arrangören att kontrollerna inte stämde över med kartan. Den första kontrollen skippade jag att käka/fylla på något och siktade på nästa två. Grejen var att det var bara en kvar och den var också malplacerad. Första kontrollen var vid 5 km och det anser jag var för tidigt, om man tar i åtanke att nästa och sista kontroll var med 5 km kvar. För det var samma kontroll. Vi sprang alltså banans tuffaste parti ute på berget, utan någon kontroll eller på fyll av energi. Jag klarade mig fint och stördes inte utav det. Men jag tänker på alla andra som refererat till kartan var de skulle va, alltså på vilken kilometer det finns chans att fylla på. Dom stämde inte, det kunde varit mycket värre men viktigt att det stämmer med karta och verklighet.

Tur det hade jag packat mycket energi och åt gott samt kände mig aldrig i nöd för något. Jag är inte bitter 🙂

  • Öka, öka du måste komma ikapp.

Med ca 1 mil kvar så hade jag som sagt pysslat med min utrustning för att ligga steget före, jag visste de andra nu kommit långt i förväg och jag hade mycket mark att ta ikapp. Så här höll jag låga 5min tempokilometern för att ta ikapp Camilla  & Tine som lämnat resten av gruppen bakom också.

Svag utförs löpning som sedan övergick till lång uppförsbacke som aldrig tog slut. Här fick man kriga och fokusera på löpningen. Även här visste jag inte hur långt fram de var, jag visste bara att jag var tvungen att komma ikapp och det var så fort som möjligt! Benen svarade bra och hjärta slog starkt samt ögonen konstant fokus framåt om jag kunde se dom.

  • 30 min senare kom jag ikapp 😀

  • Krampen tog tag i benen.

En bit in i den långa stigningen kom jag ikapp duon och började filma direkt. Camilla kämpade med kramp och kameran rullade nästan konstant. Benen värkte för oss alla och det här var sista testet backen mot målgång. Tog upp intervjuer, kommentarer och filmade känslan hon nu gick igenom i kroppen. Tine var ett grymt stöd här och de arbetade starkt tillsammans mot toppen.

Mäktig kämpande och starkt psyke var det nu som drev oss framåt, man började saka höra klockorna vid kontrollen och man kunde få energi utav det. Snart vänder det neråt och man kunde se mål på andra sidan vattnet, stay positive!

 

  • Jørgen & Co kom ikapp vid kontrollen.

.. Och så klart var han på fantastiskt humör även här. Han masserade Camilla lite som hade anspänning i nacken av väskan och fick humöret på oss alla vid kontrollen. Exakt det som behövdes här och blev en rolig intervju i det också! Jag själv tryckte vatten ur dunken, åt godis för att få snabbt energi och hålla fokus sista biten inför målgång.

  • Stod på vid nervägen.

Berättade för Andreas min plan och sedan stack jag. Lämnade gruppen bakom mig och tryckte på för att hinna till mål med marginal mot dom. Vann en spurt också på vägen, så det var lite kul att få racekänslan 😀 Iallafall, jag distansera dom för att hinna till mål, göra en snabb plan och få upp kameran inför deras målgång.

  • 5h 53 min efter start var jag i mål, ca 17:00

  • Camilla, Jørgen & Andreas inför målgången.

Andreas grät inpå målrakan, Camilla hade ett leende öra till öra och Jørgen körde instagramstory. Fantastisk målgång, nu var vi alla i mål och nu kunde pusta ut tillsammans. Bara leenden och glädje vid målet, det blev gruppkram och tårar, fantastiskt!

  • Intervju med Camilla & Jørgen efter målgång.

En trött Camilla & Jørgen intervjuades efter målgången, jag ville få det äkta och genuint känslosamt så fort som möjlig efter målgången. Känslan & glädjen gick inte att ta fel på och lyckan i luften gick att ta på. Underbart!

  • Statistik från klockan.

Ja vad säger man, 158 slag i snitt på hjärtat och närmare 6000kcal förbränt. Nog har man testat kroppen idag, känts bra rakt igenom och väldigt nöjd över det. Träningen man gjort inför det här har verkligen fungerat, nästan 1 års tid som man fokuserat på det här och när det väl kom ner till dagen, klaffade allt. KUL!

  • En öl var man väl värd efter tävlingen (jag avstod).

Gänget samlades igen efter dusch och ombyte för lite häng i baren. Pratade med Andreas, Camilla & Fredrik (Salomon) vad jag fått ihop för material och hur det kommer utspela sig. Jag lämnade tidigare för att komma igång med redigeringen och valde att äta på hotellet istället för Peppes Pizza gänget skulle på. Ville verkligen komma igång att rediga då filmen först var ingen stress, men sent besked att filmen var tvungen bli klar idag måndag ville jag ta all tid jag kunde och göra det bra.

  • Mat i magen, kaff i koppen och redigering på bordet.

Kvällen flöt på fint, redigeringen fungerade bra och idén jag hade klaffade till allt material. Var mycket att rätta sig till med reklam, samarbeten, texter, grafik, önskemål osv osv Men fungerade bra ändå. Vid 23:00 kom Andreas & Fredrik för att se hur långt jag kommit, jag kunde visa upp dom nästan hela filmen och de fick en känsla utav helheten.

De var grymt nöjda över hur långt jag kommit och vad jag åstadkommit. Grymt kul att höra de orden när man slitit för att få det bra, det gäller både inför, planering, under och efter med allt när det gäller film. Det är så många aspekter som speglar in för att få en bra film. Så vi diskuterade materialet lite och bollade idéer för hur den växer fram till en klar produkt.

Jag jobbade på fram till 01:30 och det blev en lång dag, men kände mig pigg ändå och enda som krångla var väl lite stela ben. Dock något man får ta 🙂 Norskarna stängde av kaffemaskinen för mig också, då suktade man väl och länge efter Slow Cow. Kom igen samarbeta lite Norge 😉

Vid frukost hade jag filmvisning för gänget och Camilla blev nästan tårögd över resultatet, jag hade verkligen träffat känslan och förmedlat loppet precis som det var. Fina ord och något jag verkligen försökt kämpa för när det gäller den här filmen.. Så nedanför här, enjoy!

  • Tromsø Skyrace 2018.

Vill tacka för all fin kritik, hälsningar och era ord ni gett mig. Blogginlägget har blivit lite smått stressat trots mitt förskjutande, men mycket bilder som varit tvungna att bli levererade och önskemål när det gäller filmen att rätta sig till. Inlägget skrevs under en paus med mat för att vila ögonen från redigeringen, nu väntar textningen och sedan har vi en klar produkt att leverera till de olika företagen och personerna! Så hoppas ni har lite förståelse om några meningar eller felstavningar ser konstiga ut, men jag hinner inte korrläsa och har fler deadlines idag att hålla.

Iallafall fått besked från United Influencers som jag är anställd av, att de haft filmvisning på kontoret med ett av utkasten jag gjort, och flertal blev tårögda och jubel! Underbart!

Så back to work och hoppas komma ut på en lugn rullskidsrunda ikväll! Mot nästa mål!

Tack!

T-W