• Maccan laddar för sista backen / timmen.

Sista dagen för mig med teamet var det långpass på schemat. Imponerande tufft att efter ett vasapass lägga in 4,5h stakning med fokus kuperat. Vilka jäkla motorer, sån kraft och envishet.. Det är exakt det som gör dom bland de bästa i världen och jag är imponerad. Hands down!

Iallafall, jag skall snöa in i det senare i säsongen. Jag & Anton följde med teambussen, servade åkarna och körde några intervjuer inom temat ”Teamkänsla” som första avsnittet kommer handla om. Fått strukturera och planera om lite i farten, avsnittet i huvudet tenderade till att bli monotont och ingen riktigt ”topp”, utan höll sig i rak linje hela avsnittet. Så med lite ändrade planer + incidenten under passet som ställde till det lite, blev det jäkligt spännande och intressant helt sådär bara. Jag ska tolka verkligheten, så här kan det gå ibland och jag tänker visa allt. Maccan är här ca:30min bakom resten av fältet… Håll utkik!

  • Teamspirit innebär så himla mycket faktorer.

Anton K som är topp i världen när det gäller sprint och långlopp, hade en tuffare gårdag under Vasapasset och därför vilade dagen till ära. (Det kommer mer om det i avsnittet ”Vasapasset”) Vi plockade upp han mot slutet, då hade han fixat lite belöning till åkarna, tagit med sig högtalaren och nu humöret på topp. Han fick Marcus att le i den tuffa avslutningen, pushade åkarna att ta ut sig och bidrog till riktigt fin känsla mot framgång. Jag blev imponerad och ger Anton min respekt för att visa hjärta! Alla har inte bra dagar jämnt, ibland går det tungt och då måste man blicka framåt samt glädjas åt andras framgång. Antons egna ord faktiskt.

Efter avslutat pass käkade vi slut på lunchbuffén, drack massa kaffe och åkarna somnade snabbt därefter. Jag höll låda med att redigera bilder, se över material och se vad som fattades till avsnittet. La i ordning klippen i redigeringsprogrammet utan att klippa ner de, bägge avsnitten var då +50 minuter och ska ner till 10-20 min, men hjälper mig få ner mina mentala bilder till digitala och jag kunde komplettera med en intervju för att gå i lås med avsnitten.

  • Britta under avslutningsklättringen på Vasapasset.

När teamet stack ut på impulser, plockade jag i ordning på all utrustning och redigerade bilder för uppdatering av mina sociala kanaler. Såg några impulser i regnvädret, tackade för mig och vinkade av åkarna. Resan hem kunde jag äntligen släppa påfrestningarna lite på axlarna och sitta reflektera över tiden framöver. Några telefonmöten, planering och bara brainstormande med god musik i lurarna.

Hemma i god tid, åt lättare kvällsmat och redigerade en bit efter midnatt. Plockade utrustning i farten och låter det ligga framme till nästa gång, Sockertoppen knackar snart på dörren! GRYMT TAGGAD!

  • Testar min nya kompis Polar V800 i Gräsberget.

Bara ÄLSKA GRÄSBERGET! Snart, snart tror jag att jag har min rutt och en stig att följa som täcker alla mina önskemål. Den har verkligen allt, stigar, tekniskt, brant, utsikt, snabba partier och fantastisk stig. Några luckor jag måste täcka och sedan en komplett favorit tur att plocka fram närsomhelst sen i sommar. Som ni kan se på mitt högra ben, är den inte komplett riktigt än 😀

Iallafall, med mitt nu klarlagda ekorrhjärta skuttade jag upp till toppen, kändes väldigt lätt, höll igen på farten och njöt mot toppen. Ändå peakade jag med 184 i puls, förstår ingenting. För jag tyckte aldrig att det var riktigt jobbigt, men jag förstår nu efteråt att det är mitt ekorrhjärta som slår och jag kan ändå känna mig lätt. Inte så påfrestande som klockan visar och har helt enkelt en hög puls. Måste göra ett maxtest för att se vad hjärtat kan slå, borde ha en bit över 200 efter dagens tecken.

  • Pulsbandet hjälper mig hålla koll framöver!

Dagens tur var testa klockan, mental vila och i uppvärmningens tecken. Kunde njuta hela turen, kroppen kändes oerhört bra och humöret på topp. Uppvärmning kallar jag det, för imorgon blir det batalj och rejäl utmaning. Jag räds inte, mer taggad och nyfiken på vad man kommer gå igenom. Emil var nyss här nu på lite planering, rutten lades och vi båda var eniga om att vara taggade. Lite synd att ingen mer vill med oss på turen, men ja ja, vi får väl hugga på själva och sätta ett statementsom pionjärer 😀

Kort inlägg imorgon om utmaningen innan avfärd 08:00, sen får vi se hur jag mår efteråt och orkar blogga igen. Men gör nog en kort uppdatering på kvällen och en ordentlig på Torsdag!

Nu lär jag redigera Lager 157 och förhoppningsvis skicka iväg 2 utkast för kommande avsnitt i löpet av dagen!

Jag längtar till helgen!

T-W