Tårar som inte syns i SVT

_DSC2760

  • Målfållan 8h in på Vasaloppet

Jag ska gå rakt på sak, High & Low sista avsnitt spelades in under klimaxet Vasaloppet. Alla förberedelser, avsnitt och arbete kommer fram till denna dag, Vasaloppet.

Nej, Robin har inte haft optimala förberedelser tillsammans med Helt Ramm. Men när jag från sidan följer Robins framfart på TV samt i SMS-konversationen serviceteamet har, känner man sig hjälplös. Insulinpumpen får ryckas under loppet och Robin är helt fri nu från ” diabetesverktyg ” i spåret. Han är alltså låg i blodsocker, han får inte i sig mer socker i form av sportdryck pga illamåendet och är hjälplös. Insulinpumpen hjälper Robin att hålla sockervärdet bra i blodet, går han för högt i blodsocker så skjuter den in insulin och värdet sänks/förbättras. Något vår bukspottkörtel gör automatisk för friska personer. Går han för låg, kan det sluta i insulinkoma som vi visade i Avsnitt 10 av High & Low.

Robin går i mål, ingen aning vilken placering. När Robin kommer in i elithörnan så är han likblek. Han skakar, kan inte prata ordentligt och har problem att gå. Vi får inte direkt något vettigt ur Robin och han får snabbt byta om till varmt.  När han kommer ut från tältet så bryter han ihop.

Att se Robin så utslagen, min nära vän som jag spenderat mer tid med än min familj senaste halvåret, helt utslagen, gjorde verkligen ont i hjärtat. Jag har ju varit med på några tävlingar med Robin, men aldrig sett han såhär utslagen..  . Han får stöd från sin kusin Jonas och av sin far. Jag filmar, för Robin vill att allt ska komma med, men jag slutar ganska snabbt.. Robin vill få med hur den här sjukdomen kan se ut, även i den tänkta lyckligaste dagen på året. Men jag är tanklös, frusen på min plats och allt runtom existerar inte. Robin får hjälp att komma iväg och duscha/äta. Kvar står jag med Arvid i elithörnan, fastfrusen och vet inte vad jag ska göra riktigt. Diabetes, fy fan för diabetes.

När jag har mina solglasögon på mig, är jag T-W. Men nu stod jag där, mitt bland elitåkarna och tårar börja komma bakom mina briller.. Gjerdalen, Britta, Dahl och alla andra passerade. Där stod jag och gråter. Ingen vet, ingen ser och ingen, har någon som helst aning vad som precis vi gått igenom. Media intervjuar endorfinstinnade åkare, segrarna och andra kända ansikten i målfållan, glädje.. Allt rullar på runtom och de enda jag kan tänka på är Robin. Det här skulle ju bli en magisk fest vid målgång, vad hände egentligen. Man känner sig aldrig så svag som människa, när man gråter tycker jag. Visst det finns glädjetårar och sånt, men vid det här laget var jag otroligt låg och svag. Men ändå så fruktansvärt stolt av Robin som tog sig i mål trots loppets utveckling.. . Ringer också Frida, hans sambo för att uppdatera om läget, men vet inte riktigt va jag fick fram direkt..

Jag skriver för jag vill uppmana folk att se kommande avsnitt hur det såg ut I Vasaloppet med Diabetes och få förståelse vad går igenom. Kommer nu på Onsdag kl 18.

_DSC2707

  • Peters målgång

Den emotionella dagen som jag snackade om igår, gjorde mig verkligen svag på kvällen. För när Peter gick i mål, var allt frid och fröjd. Vi var så otroligt glada att se han tagit sig igenom 9mil skidåkning med sin diabetes och verkligen klarat att vinna över sin sjukdom. Allt är möjligt som han sa vid målgång. Mycket skratt, glädje och kramar vid målgång, som jag lägger nära hjärtat för att minnas.

 

_DSC2717

  • Media var väldigt intresserad av intervjuer

Efter massor av intervjuer, kramar och selfies med folk kunde vi ta oss ifrån målfållan. Det är det som syns utåt bland gemene man, jag är glad för den uppmärksamhet vi fått och alla som kommit fram till oss under Vasaloppet. Såna otroliga svängningar när det gäller känslor under dagen,  vet inte riktigt hur vi ska tolka allt ört vårt avsnitt och jag väntar in Robin som ska dyka upp nu under eftermiddagen.

 

Jag tror jag visat min poäng. Ska försöka blogga, men kommer fokusera på avsnittet, Onsdag kl 18:00. Så kommer inte skriva något mer om händelseförloppet under Vasaloppet.


Något mer av jag gläds också av:

Bob blir 13:onde man, fantastisk att se han är tillbaka från sjukdom. Han tackade även mig för några mentala tips som han erhållit för att jobba med när han blev trött. Han sitter på en otrolig kaliber den grabben och han sitter på en mäktig potential. Håll utkik framöver.

Kardin blir 10:a, var med i tät ända in i Moraparken, där han berätta han var lite tröttare än han hoppats på, även han sitter på grym potential framöver. & Sara får sin pallplats som 3:a, hon fick en stor kram efteråt!

Rasmus tangerar sitt rekord i Vasan, än en gång visar han styrka i slutet av loppet och plockar massvis med placeringar sista 3 milen. Grym!

 

Back to edit!

T-W

 

2 Kommentarer

  1. Lenita Bryntesson

    6 mars, 2017 at 22:18

    Mycket fint och känslosamt skrivet, jag är tacksam över att du vill berätta hur det är att vara diabetiker och att du är Robinsvän ❤❤❤många kramar till dig
    Lenita

  2. Mikael Olofsson

    7 mars, 2017 at 07:45

    Bra skrivet Peter och grymt bra jobbat av er båda!!! ?????
    Åk hem till Rossön och hämta massor av kraft och energi hos ”de dina” nu Robin! Peter… tillbaka till tv-soffan och sitt rakryggad efter din prestation tillsammans med Robin!
    Än en gång… BRA JOBBAT!!

    // Mikael Olofsson
    Piteå

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 T-W Media

Tema av Anders NorenUpp ↑