• You have good days, you have bad days.

Hektisk kväll med både kaffe, klippning och besök av gamle klasskamraten Jessica sådär spontant. Blev verkligen inkastat i mitt egna lilla kaos och long time, no see. Samtalade med Mia under kvällen och så småningom återgick till redigering, det blev redigering fram till 03:00 och kunde skicka ett nytt utkast efter korrigeringar. Serien byggs fram med ”högt i tak när det gäller åsikter, omöjligt att skapa en sån här produktion genom sina egna tankar, idéer och ögon. Jag tycker det är bra vi kör raka kort och säger det man tycker, vi samtliga har samma vision och vilja, att det ska bli sjukt jäkla bra.

Iallafall, tyvärr, tyvärr blev dagens långpass inställt. Nykvist blev uppbokad på en biltransport mitt på dagen, tågen verkar vara inställda och magen sa nej helt enkelt. Så därför väljer vi att skjuta på det och sikta på att uppdraget kommer slutföras i Juli med mer vänner med oss på turen 😉

  • Solskensåkaren får smaka regn.

Vid 09:00 ringde larmet och jag hade vilat tillräckligt. Satte på kaffe och satte mig för att fortsätta redigera Lager 157. Fick ihop avsnittet Vasapasset bra, håller spänning rakt igenom, varierat med intervjuer kontra action och en tuff, men ärlig avslutning. Det är ”medaljens baksida” som visar sitt sanna jag, kan jag berätta  lite om 😉

Fick ju feedback under gårdagskvällen och skickade iväg korrigerat material under natten, erhöll kommentar på det nya materialet och vi var nu riktigt nöjda bägge parter. Mycket kvar, men härlig känsla och bara fortsätta på den stigen.

Gjorde sista pillet på Vasapass-avsnittet och skickade iväg innan jag stack ut på träning. Nykvist skulle möta upp mig så småningom, så jag fick 40 min att reflektera, bolla tankar och lufta mina värderingar i skallen. Trots regnet, var det skönt att ha den inre konversationen, ingen musik, bara tänka och bara vara med sig själv. Jag finner det väldigt intressant.

  • Hejsan hoppsan va långt det blev.

En bit in på passet så frågade jag Nykvist hur långt han tänkt åka, 3h sa han och log. Herregud, tänkte jag. Men bannemig hängde jag med hela passet. Kroppen kändes bra, sällskapet var toppen och vädret blev bättre för varje kilometer vi körde. Vi snurrade runt på Valberget, ut i Utterbyn, runt Oleby, in i Torsby och avslutade med något varv på Valberget för att få ihop måltiden. Tompa knäckte i vanlig ordning en stavspets, men som tur var ganska nära hemma och det var snabbt åtgärdat. Börjar bli tradition nu 🙂

Lite siffror:

Ca: +3h & 45min

+60 kilometer

95% stakning

+3700 kalorier förbrända

150 slag/min genomsnittspuls.

Den sista där var något som fångade min uppmärksamhet, hur fasiken kan jag ha så hög puls? Frågade Nykvist om det också, men han hade inget riktigt svar och vi stod som frågetecken. Kroppen kändes jäkligt bra och pigg rakt igenom hela passet, pulsen är väldigt hög kontra tiden och känslan, för jag kände mig pigg och kunde enkelt ha konversationer utan att va andfådd. Jag förstår inte.

Klockan säger iallafall ”extrem påfrestning” och tur är väl det att jag parkerat vid kontoret resten av kvällen. Blir inte många meter mer idag, redigera Lager 157 och lite små saker att pyssla med i det stora hela. Blir intressant och se hur kroppen återhämtar sig, vad det blir för pass imorgon och om energin kvarstår ikväll. Time tells!

Acredite em si mesmo!

T-W