Nordenskiöldsloppet

DSC_0261

  • 20 minuter innan start.

Yes, efter alldeles för lite sömn egentligen och helt o-optimal uppladdning, ringde klockan 03:45. Jag vaknade flera gånger under natten och kunde somna om ganska enkelt. När jag vaknade 03:40 trodde jag inte det var sant, jag hade ju precis lagt mig? och direkt börjar stressen då skjutsen kommer 04:15. Med lite över 3,5h dålig sömn i kroppen kastade jag på mig kläderna, kände mig taggad och exalterad över dagens uppdrag. F*n va kul att stå på startlinjen igen och bland annat med min goda vän Bob. Sprang bort till frukost och försökte äta någonting, även om det gick jäkligt dåligt. Sprang tillbaka till boendet blev upplockad av Peter från Another Brother. Vi åkte och hämtade de andra grabbarna och begav oss mot start.

Vi kom fram strax innan 05:00 och det var väldigt lugnt just då vid starten. Vi hade gått igenom planen i bilen och nu arbetade vi enskilt, var och en för sig själv. Jag hade 2 goPro kameror med mig, en hjälm för att fästa en av kamerorna ( Varför hjälm? Jo det blir mycket stabilare än vanligt huvudfäste ) och en karma ( Bildstabilasator, ” Mini-steadycam ” ) Jag hjälpte Peter lite med att visa vilka åkare som bör intervjuas och sedan hann jag med 200m löpning som uppvärmning. Mitt i smeten stod jag, dubbla kameror påslagna och var jäkligt taggad. Tanken var att ta rygg på täten efter bågen Red Bull, men lyriska och hektiska elitmotionärer boxade in mig, vilket resulterade att jag kom fram sent. Jag tog rygg på Rydqvist ett tag och sedan var tvungen att vänta pga tidschemat vi hade. Starten var iallafall kirrad i filmväg.

DSC_0263

  • Red Bulls huvudkontor

Här satt alla fotografer, filmare, redaktörer, ansvariga och ah hela teamet från Red Bull + vårt gäng. Vi var här och dunkade av 4 minneskort från starten för snabb uppladdning till webben. Våran redigerare skulle ansluta här efter ha filmat klart på skotern. Men då skulle vi va låååååångt ute på fjället och filma.

Vi begav oss till ca 55km körda, där skidade jag över sjön och skulle ansluta täten relativt fort. MEN, det var här vår minutplan stöp i graven. Vad jag/vi inte visste, var att dom har ändrat banan och dragit om den, något vi inte blivit informerade om. Så där yrade jag runt febrilt i över 1 timme och letade spåret. Med min redan tajta tidsplan, visste jag det var sjukt stressigt. Jag testade skoterspår, gamla spår och alla kurvor i skogen för att kunna se något slags spår men utan lycka. Väldigt fin skidåkning i gammal svensk skog, men hade inte riktigt tid nu att uppskatta miljön och renarna var tyvärr inte mycket till hjälp med att fråga om vägen. Ingen telefon med mig heller, va f*n ska jag göra.

Som tur är träffar jag på 2 skoterförare, som kunde visa mig rätt spår till banan och jag hade tappat 1,30h innan jag nådde dit. Väl på rätt spår, fick jag beskedet från funktionärerna att dom är här när som helst. F’n jag som skulle till uppförsbacken 7 kilometer bort innan jag träffar dom. Så jag spettade på tävlingsfart bortöver, efter varje krön och kurva, vände jag mig om för att se om dom kommer ikapp snart. Det var sån sjuk press och stress, det enda som gick i huvudet var att ” fucka inte det här nu ”.

Men det var inte klart där, tydligen var det 2 mil till backen och förstår ni vad jag menar? Jag gick allt jag var värd i 2 mil för att inte bli ikapp åkt, nysnö i spåret och extremt dåligt glid. Tror jag ställde mig i fartställning 2 gånger under 2 mil. Vad som vi sett var det 7 km men i verkligheten visade det sig vara 2 mil, är en väldigt stor skillnad rent fysiskt. Speciellt när inte banprofilen stämde med verkligheten, den vi hade var platt och verkligheten var konstant kuperad. Dåligt glid kommer inte från vallning eller skidor, utan att nysnö + drivsnö kommer över spåret och jag fick verkligen inte 1 enda meter gratis.

Vi går vidare, när jag väl stannar till på en langningstation, frågar jag om karta och information. Då visar det sig att jag har en helt annan banprofil framför mig, än vad vi planerat för. Jag har alltså åkt och letat efter något som inte finns. Helikoptern passerar i luften med kollegan och jag inser det är bråttom, dax att dra igen. Ny plan görs, nästa första branta backe, tar jag som filmbacke. Svaga långa uppförsbackar en längre stund tar mig upp på fjället, ingen riktig backe att arbeta med rent filmmässigt och jag måste fortsätta. Med mindre än 1 mil kvar till min avtalade upphämtningsplats, ger jag upp. Nu får jag helt enkelt stanna här och vänta in dom, göra det bästa av situationen och arbeta utifrån spontanitet.

Tätklungan kommer inom 15 minuter och jag hänger på. Behagligt tempo och grabbarna i tät åker och snackar skit. Jag försöker filma i bästa mån, men jag har ingen tur på min sida, det är böljande terräng och kurvigt. Ingen chans och få bra bilder då jag konstant hamnar efter. Får jaga ikapp hela tiden, tappa, jaga ikapp, tappa och så vidare. Tills jag förstår det här är hopplöst,  jag kan ju inte skida med täten om jag inte kan staka med bägge armarna.  Daniel Tynell kommer ikapp med skoter, jag suger mig fast i handtaget och får åka med bakom. Kommer ikapp, försöker filma men hänger inte med.

Flera gånger får jag hjälp av Tynell, men det fungerar ändå inte i och med att vi har ingen aning om hur terrängen går. Jag behöver uppförsbacke och långa utförs. Vi kommer ut på en sjö och då ser jag backen. Med mindre än 8 km kvar till upphämtning, ser jag backen och det är min sista chans. Jag stakar ikapp täten och Tynell har stannat för att langa lite dricka, jag ber om skjuts upp och måste filma på toppen. Tynell kör som en galning bredvid spåret och jag håller i mig med en hand, håller skidorna +stavarna + kamera i andra och sitter halvt på sätet bak på skotern. Det går inte långt förns jag åker av i farten, Tynell svänger i den djupa snön och jag flyger av, mot täten. Hinner knappt tänka mer än att jag får absolut inte ramla in i täten. Med minimal marginal, klarar jag att inte flyga in i täten och kastar mig på skotern igen med skidor/stavar som sticker ut åt alla håll. Kvistar och träd slår konstant i grejerna för mig, men vi tar oss sakta förbi och fram.

Vi hinner upp med 0,5 sekunders marginal och jag får igång kameran precis när täten passerar. Puh, jag fick min sekvens, men är helt slut. Skönt med lite vila tänkte jag, då kommer damerna och jag får kasta på mig skidorna som ligger utsprid i djupsnön. Hänger med ett tag, filmar lite och försöker stå på benen med stabilisatorn i handen i utförskörningarna.

Tänkte jag skulle filma lite framifrån, så nu jäklar skall jag blåsa på och förbi. Helt plötsligt blir det trögt och jag dras bakåt, det är Maria Rydqvist som hänger i slangen på mig. Hon vill åt min sportdryck som jag har i min camelbak. Sportmanship som man är, får hon dricka. Men hon slutar aldrig och fortsätter sörpla i sig och jag håller på att krocka med åkaren bredvid för hon hänger i slagen. Mekar in kamera & slang igen och försöker jaga ikapp, samma sak här, terrängen är oviss och jag får ingen riktigt bra möjlighet med kameran. Men fick några vinklar och det får helt enkelt funka i åtanke med omständigheterna. Rydqvist bröt senare efter några mil.

Resterande kilometer filmade jag förbipasserande motionärer och schyssta sekvenser. Jag väntade kvar lite och kunde hänga på eliten på tillbakavägen. Åkte lite med Bob, snackade med Nygaard och åkte klunga. Citerat Bob ” Nu börjar det blir riktigt tungt ” Då har han åkt hälften, alltså 11 mil kvar och fick sedan berättat att det var där han började vägga. Han var helt färdig.

Stundtals otroligt fin skidåkning, öppna sjöar, sol och bergen uppe i Sarek var utsikten, magiskt.

DSC_0264

  • Kamerariggen som var en av flera

Peter plockade upp mig på avtalade platsen och vi åkte till kontoret. Fyllde på med energi, åt mat och kollade igenom massa material. Man var sliten, men ändå kändes det bra och mentalt pigg. Vi gick igenom eftermiddagens plan, redigerade lite och skickade in material till SVT & NRK. Bägge visade sekvenser ifrån loppet, j*vligt kul då vi la ner sånt slit att hinna deadline.

DSC_0266

  • Nygaard vann strax under 12h på 22 mil skidåkning.

Vilan var kort och vi sprang ut till målfållan. Jag skulle supporta Peter med intervjuer och spotter ( Ha koll på inkommande och målgångar på aktuella åkare för intervju ). Filmade lite själv också, men fokuserade på att skicka åkare till Peter. Fick hoppa in som reporter och intervjua ett flertal åkare från varje lands bästa tävlande. Riktigt kul 🙂

DSC_0267

  • Chrills visar oss sekvenser från helikoptern

Chrills åkte helikopter och filmade jäkligt feta sekvenser under dagen. Vi kikade lite och kände ” It’s a wrap ” med bra material från tävlingen. Intervjuerna fortsatte och vi körde ett par timmar intervjuer. Sen var det dax för mig att byta om.

DSC_0268

  • T-W på äventyr

Jag skulle byta om för att ge mig ut i spåret igen. Jag skulle möta åkarna som åkt 20 mil skidor och få statusuppdateringar hur känslorna är. Jäkligt kallt och dax för skymning, men det var också mäktigt på ett vis och kunde inget annat än imponeras av deras prestation så långt. Dom kommer ju som åkande vårdpaket.

DSC_0270

  • Mörkret faller.

Jag intervjuade i lite över 2 timmar och fick några fantastiska shots. Utmattade, kalla och rejält slitna åkare fångades på film. Vissa fick inte fram några ord, några hade gråten i halsen och några kunde berätta den mardrömslika känslan som infinner sig i kroppen efter en sån här lång dag i spåret. Red Bull Nordenskiöld är verkligen inte ett bara en tuff tävling, det är en så extrem utmaning både mentalt och fysiskt. Något som gemena man inte kan förstå, dom här tävlande är på bristningsgränsen om inte mer.

Men samtliga jag mötte, var ändå positiva att det endast var 2 mil kvar och kunde nu börja känna vittring av målgången. Kan dom åka 20 mil kan dom åkte 2 till, så alla som gav sig av här var ändå hoppfulla och positiva inför den sista färden om målet. Fick några fantastiska intervjuer här och lämnade sent under kvällen med en imponerande känsla i kroppen.

Begav mig mot målet en kort sväng, tog 2 olika målgångar och sedan var jag klar för dagen. Kring 23 var jag klar, då har det varit stress, fysiskt krävande och konstant fokus på arbeta i 19 timmar. Kände mig ändå pigg, helt sjukt och var riktigt nöjd med dagen från min sida.

DSC_0271

  • Men sen kom smällen.

När jag levererat min sista minneskort till redigeringsansvarig, slog tröttheten till med en käftsmäll och jag var däckad. Det gjorde ont i kroppen och ont i ögonen, jag körde solglasögon mitt i natten och var riktigt seg. Vi gick igenom mitt material och Another Brother var riktigt nöjd med mitt material. Jag tackade för mig och strax efter midnatt avslutade jag dagen. Vi tog en sista kram, de var grymt nöjda med mitt material och allt jag hjälpt till med. Jäkligt kul att höra efter ha gett allt under en sån lång tid. Men just där och då, var jag för retard att förstå någonting. Fast jag kan inte klaga, det är fortfarande över 70 personer som är ute och åker skidor vid den här tidpunkten när jag vek in årorna för arbetsdagen.

DSC_0273

  • 01:00 fick jag se sängen, god night & god bye

 DSC_0274

  • Frukostmarschen

Vaknade kring 7 tiden och låg kvar lite. Gjorde ont överallt och ögonen fick direkt sina solglasögon. Ljuset från gårdagen hade verkligen satt sina spår i mina skadade ögon. Vi plockade ihop lite i stugan och begav oss mot frukost, kunde inte äta värst mycket, men juicen var väldigt god 🙂

DSC_0275

  • 28 timmar 23 minuter sista målgång

Mottog den sista tävlande vid målgången och han har åkt skidor över 1 helt jäkla dygn. Otroligt mäktigt att bevittna och all ära till honom. Kul att säkert ett 30 tal var på plats och mottog honom med applåder. Fantastiskt. Jag drog sen till kontoret, tackade av hela Another Brother-teamet & Red Bull-teamet för ett jäkligt bra, roligt och grymt samarbete. Alla var riktigt nöjda med produktionen. Kul. 😀

DSC_0276

  • The last trip

Efter adjö med teamet, begav jag mig mot Luleå där jag nu suttit och skrivit det här inlägget på bloggen. Ögonen gör fortfarande ont, kroppen är stel och man är väldigt seg. Varit skönt att skriva av sig det här och nu strax dax för boarding. Bor ju som sagt kvar på Arlanda 1 natt, möte med Peter Jihde imorgon hemma hos honom och sedan vänder vi hem igen.

Vilken fantastisk helg det varit

T-W

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *