• The great big start 🙂

Ja efter några händelser och komplikationer så kommer äntligen inlägget som förklarar förseningen. Men först, lite bilder från La Diagonela!

  • Den slingrande ormen efter start!

  • En kyrka man passerade efter 2 mil.

  • Motionärsfokus på mina bilder idag.

  • Fantastiskt väder och vyer!

  • Fryser skägget så åker man rejält om sagt 😉

  • Sträck ut och utnyttja glidfasen!

  • Man blir aldrig för gammal för långlopp 🙂

  • Glädje i skidspåret 😀

  • Blicken framåt och mot målet, alltid!

Efter ha plåtat motionärer under loppet, åkte jag till målgången och tog emot elitens segrare. Påföljande med flertal intervjuer dels för TV och Sveriges radio, en hektisk tid efter loppet där åkarna vill åka till hotellet och flertal journalister som jagar dem! Efter alla intervjuer vad det dags att springa ner till TV-lastbilen för att överföra allt material och klippa intervjuerna.

Följde upp det direkt med att välja bilderna för ”Social Recap” och skulle skapa 1 minut summering av hela loppet. Med en råskuren 3-minutare sprang jag sen ner till Magnus för att redigera bilder och gå igenom vilka som ska gå för publicering. Kan ju nämna att det tas X-antal tusen bilder på en tävling, så vi hade en jäkla massa att gå igenom 😀

Fortsatte sedan hemma vid lägenheten med redigeringen, Magnus fick mina bilder och jag satte igång med filmen. Påtaglig stress, men hade ändå bra flow och hög koncentration. Jag & Magnus tävlade lite vem som blev först, hans +100 bilder eller min 1 min recap, så det var samtidigt triggande att jobba fortare 😉 Givetvis vann jag också, så det kändes extra bra, highfive.

  • Sortera utrustning.

Med film och bilder publicerade, var det dags att sortera och plocka ordning på all utrustning. Kanske inte ser så mycket ut, men den lilla röda väskan i mitten nederst innehåller över 15 prylar som ska sorteras, så det fanns och göra. Fått mycket kläder från Ski Classics och Bjørn Dæhlie så det var på håret att allt passade i väskan.  Men fick ihop det, mycket grejer blev det och dragkedjorna höll ihop.

  • Snön slutade aldrig att falla under natten.

  • Snöskottar-patrullen rycker ut 😀

Kopiöst mycket snö hade fallit och vi var insnöade i garaget. Magnus & jag letade fram skyfflar och bara o beta av uppfarten. Vi var lite småstressade också för vi ville iväg till fjället och snowboard åkandet vi planerat. Vi kom nämligen på dagen innan att vi måste ju åka snowboard i allt puder här, vi är ju ändå i St. Moritz och kan bara inte missa chansen att leka av sig uppe i bergen!

  • Shaun White & Magnus på toppen.

Utsikten var reglerad av dimma, kraftigt snöfall och jag hade skadat näsan innan jag kommit till liften 😀 Blev ett jack där, så kan de gå.. Iallafall, vi hyrde utrustning och köpte liftkort för 3h, billigt ställe de här Schweiz och vi fick lägga ut 1200:- var på det. Gulaschsoppa för 200:- var inte heller att glömma.. Men jäklar va kul det var! Nästan 2 år sedan man åkte snowboard och fruktansvärt roligt att åka puder. Fastna man så var det midjehöjd med snö och man åkte backarna ner med ett leende!

  • Gulaschsoppa och 2 koppar kaffe som paus.

  • Kring 3000möh var toppen på.

Benen värkte, ryggen fick träningsvärk och leendet var upp till öronen. Man åkte ner och bara njöt, skrattade och hade så jäkla roligt. Helt klart värt allt och vi försökte filma vårt äventyr så mycket vi kunde. Dock har jag kameran nedpackad i någon väska, så får inte in de bilderna här innan jag publicerar. Vi åkte iallafall våran tid, grymt nöjda efter åken, lämnade vi in vår utrustning efter lite krångel (siesta mitt på dagen tydligen vid uthyrningen) och tog oss mot boendet för utcheckning.

  • Dagen efter La Diagonela vid målgången.

När vi tankade bilen så passade jag på att träna lite tyska med damen i kiosken. Med knacklig förståelse började hon prata lavin och avstängd väg, nu blev det helt plötsligt skarpt allvar och slagit om i våran planering.

Efter klargörande på långsam tyska fick vi det bekräftat. En lavin hade gått över vägen som vi tänkt åka hem på, ingen genomkörning och de sprängde uppe i bergen för att få bort mer snö. SHIT! Det finns 2 vägar härifrån, den andra som nu blev plan b var över ett bergspass som är riktigt brant åt bägge håll och ett krav med 4×4 eller snökedjor på bilen. Min Ford behövde alltså snökedjor.

I panik fick vi leta runt i Zuoz efter snökedjor, grymt medflyt hade vi som fann dottern till ägaren av en verkstad. Ren slump egentligen att vi fann henne och kunde komma in i verkstan. Efter lite tolkande och mer tysktalande fick vi tag i ett par snökedjor och en snabblektion hur de skulle sättas på. Har gjort det förut, men alltid bra med en genomgång 🙂

  • Vägen över passet.

1,5h försenade lämnade vi Zuoz och satte kurs mot München. En blandning komplikationer med inlämningen av snowboard, nycklar, fixa snökedjor och så klart lavinen över vägen skapade denna försening. Visst hade vi inte åkt snowboard kanske det varit annorlunda, men lavinen var verkligen bordsvältaren och sen som satte största käppen i hjulet.

Iallafall, dunkade iväg mot passet jag inte minns namnet på och i botten var det stor kö med bilar som satte på snökedjor. Vi värderade o chansa från början utan snökedjor, men när vi såg alla som satte på kedjor vid botten, så var det nog rätt val ändå att köpa kedjor. De va inte billiga heller.. Så i den långa kön smackade vi på våra kedjor, vårat hastighet blev begränsad till 45km/h och jäkligt förargligt när bilar kör om. Fasiken finns de inte dubbdäck på bilarna här för 😀

Vi tog oss över passet långsamt med säkert, vi diskuterade än en gång om snökedjorna var rätt val och klura på om vi tatt oss över utan kedjorna. Väldigt svårt att veta, men vi träffade på några bilar som fastnat uppåt utan snökedjor, sen om de berodde på föraren eller de va halkigt var svårt att säga.

Färden fortsatte, i botten på andra sidan kastade vi av kedjorna i högsta hugg och kämpade för att nå autobahn så fort som möjligt. Inte lätt när det är kö och vi körde inte som dårar. Vi ska inte köra ihjäl oss för ett flyg. Väl på autobahn var det samma tänk, vi stod på hyfsat men samtidigt tanken säkerheten går först + köra lagligt. Frestande när tyskarna blåser förbi i 170 km/h dock.. Så i nästan 5h som bilfärden varade, var vi på helspänn, stressen var starkt påtagande och man kunde inte slappna av en sekund. Vi gick igenom både plan a, b & c med scenarion. GPS:en hjälpte oss med en uppskattad ankomst tid och det var verkligen på ”cheespucken” att vi skulle hinna. Ju närmare vi kom desto mer trodde vi på att vi skulle lyckas och började skratta lite åt situationen.

Det overkliga med att planet skulle va försenat skämtades lite om men vi vågade inte tro ens på den högst osannolika händelsen att vi skulle ha sån tur. Säkert 15 minuter efter vi pratat om det, fick jag ett sms om att flyger var försenat 35 minuter och helt plötsligt hade vi 1h tillgodo på flyget 😀 Ren eufori utbröt sig i bilen, det var inte sant och vi firade som det var VM-Guld! Vi fortsatte stå på i vägen och gjorde upp en plan hur vi skulle kasta in väskorna, sladda in bilen på Hertz och ta nytt löprekord på  en flygplats med väskor.

  • Mission failed.. suck.

På flygplatsen flög vi ur bilen, kastade om väskorna och sprang, verkligen sprang mot incheckningen. Fann ingen dator för incheckning och löpte vidare mot disken för att checka in mot personal. När vi kom fram var hallen helt tom, allt hopp, all tro, alla tankar, verkligen allt, allt försvann ur oss och vi såg att incheckningen stängt 15 minuter innan vi hann fram. Ingen flygplats personal ville vara hjälpsam och verkade mest sitta av sitt kvällspass utan att bry sig värst om omvärlden. Så jäkla surt att vi föll på målsnöret med minuter.

Hade vi bara sluppit den där lastbilen framför oss över passet, eller krånglet med lämna tillbaka utrustningen, eller ja allt egentligen som tar 15 min så hade vi fixat det trots lavinen. Nu tänkte man verkligen, f*n skulle vi chansat utan snökedjor?

Men what to do. Vi fick gå över till plan b och planet hade ju inte lyft ännu, så vi hade chans att skicka med en kille på flyget med bara handbagage. Det var dyra biljetter hem dagen efter, så vi hade ju ändå en plats på det flyget och dumt om både stannar kvar här för att resa dagen efter. Vi sprang tillbaka till bilen, började diskutera om vilken som ska stanna natten och vem som ska åka. Inte mycket spelrum för diskussion men ingen ville ju va den som lämnar kompisen kvar i Tyskland. Som ni ser på bilden ovanför, kan ni gissa vem som blev kvar i Tyskland.

Jag tyckte Magnus skulle åka hem då han har en bostad och barn att ta hand om. Det blev slumpen som fick avgöra och vi singlade slant om vem som skulle stanna. Hade jag kunnat fuskat på det, hade jag gjort det. För jag ville verkligen att Magnus skulle åka hem och jag stannar natten. Som ”tur” var, blev utfallet så att Magnus flög hem och jag stannade kvar.

Ett tråkigt slut på en krävande dag, lite halv ledsamt avsked att bli lämnad och försökte tänka positivt. Vi hade ändå gjort det vi kunde med den situationen vi sattes i. Absolut skulle man kunna gjort annorlunda, men vi fick ändrade förutsättningar som en käftsmäll och gjorde verkligen allt vi kunde för att ordna upp det.

Magnus skickade ett sms att han kom med flyget, sittandes på väskan utanför flygplatsen fick jag ett leende och glad ändå att vår plan b lyckades. Nu gällde det att överleva natten, hade verkligen 0% power kvar, bara att bita i det sura äpplet och checka in på ett hotell för natten. Ännu en dyr utgift, men än en gång, what to do.

  • Münchens flygplats välkomnade mig tidigt såhär vackert.

Så strax innan midnatt checkade jag in på hotellet. La över 1h på att gå igenom flyg, olika byten och kostnader. Ville inte att det skulle sticka iväg än mer kostnadsmässigt samtidigt man ville komma hem. Fick tag på ett par vettiga biljetter, packade om väskorna då jag nu även hade Magnus grejer och allt pyssel fortsatte fram till 02:00 på natten.

Sov iallafall väldigt skönt de 5h jag fick på hotellet. Skippade hotellfrukosten då jag värderade sömnen mer och köpt frukost under natten där på flygplatsen. Tog mig upp 07:00 efter ha vaknat innan larmet, guidade mig igenom flygplatsen och checkade in alla väskor ganska smidigt. Det var inte många gram på rätt sida om man säger så 😀

  • Äntligen på flyget hem.

Det var lätt snöfall i München när jag vaknade, tänkte inte mer på det och infann mig vid gaten i god tid. Väl där såg jag på info-tavlan att över 70% av alla avgångar stod som antingen Inställd eller försenad… Kom igen, varför gör vädret det här mot mig. Ingen hade svar på någonting och vi fick ingen information hur det skulle bli med vårat flyg.

Tiden gick och man gick runt i 2h med total ovisshet om hur det skulle bli. Gjorde matten i huvudet att mitt anknytande flyg i Köpenhamn skulle missas och fick ringa SAS för att kolla igenom en ny plan på lösning. Lite över 2h efter den officiella avfärden kunde vi äntligen gå ombord planet. Från ombordstigning till lyft tog det nästan 1h och ingen aning vad som pågick. Helt säker på att de gjorde det bästa för att lösa situationen i kontrollrummet, men var riktigt surt att sitta där och bara vänta.

Något som var positivt var att jag fått tag på prisvärda business class biljetter” så jag satt väldigt bekvämt och både mat o kaffe på flyget. Fick besked på flyget att de bokat om mig för Stockholm och jag skulle ha 20 minuter på mig till nästa flyg i Köpenhamn.  Det skulle bli stressigt, men jag skulle hinna, jag var mer orolig över våran packning och om den skulle bli överflyttad i tid eller om den skulle bli försenad än mer.

Så när jag väl äntligen landat och kommit till bagage bandet på Arlanda, stod jag med nervös blick på bandet och höll alla tummar o tår jag hade att våra väskor skulle dyka upp. Eufori när min väska kom som sista bag och båda våra bagage att klarat resan. Med delad lycka lämnade jag bandet, såg att andra passagerare stod fortsatt kvar och fått sitt bagage försenat/borta. Led med dom faktiskt.

Mötte upp Magnus på flygplatsen och lyckan var total. Fantastisk härlig känsla att få träffa han igen och att han hade med barnen med sig. Då kände jag att allt verkligen var värt det och vi hade lyckats med allt. När man tittar tillbaka på allt så är det med blandade känslor, men man kan ändå le åt det nu och det blev en bra historia att ta med sig framöver 🙂

Sitter nu på flyget mot Torsby, inte mycket som kan gå fel nu (peppar, peppar) och ska landa snart i Torsby. Blir inte så mycket mer än att bara kånka upp krypandes upp för trappen och in i lägenheten ikväll. Ta tag i allt imorgon och även försöka orka med vanliga livet imorgon med tvätt, sortering och ja allt. Tänkte också ut o sladda lite på isen om det går, det ser jag fram emot, måste leka av mig lite efter all denna pers senaste dygnet.

Så nu orkar jag inte skriva mer, knappt ni orkar läsa allt skulle jag tro och har ni kommit hit, har ni gjort det bra 😀 På Onsdag reser jag vidare mot Östersund och ett stort projekt med Novo Nordisk som har läger inför Vasaloppet. Kanske borta 1v men då har jag laddat om batterierna och är redo för full speed igen!

Over and out from the traveller!

T-W