- Uppvärmning för årets första SOCKERLOPP!
Ja då ska vi försöka summera senaste dagarna.. Inte bara o bara de, men vi försöker!
Under onsdagen hade vi Sockerloppet, jag hade mängder med strul på utrustning och förstod inte riktigt varför. Allt var förberett, i ordning och planerat för dagen, men trots de krånglade sakerna. Som tur var hade jag de olika scenarion i huvudet klart, ifall de skulle ske. Så resultatet i slutänden blev väldigt bra och det är de viktigaste.
- Kylan ute stoppar dom inte att bli blöta!
Vädret är kylslaget, varierat och oförutsägbart. Deltagarna håller dock uppe humöret väldigt bra och är positiva genom alla aktiviteter. Efter ha härjat av sig med blöta utmaningar och ballongkrig, var det dags att byta om och göra sig fin inför bankett + disco.
Jag hann inte byta dom dock, jag körde på kläderna vi fått och fokuserade redigering. Under banketten var det musikquiz, god mat och en del härjande. Jag satt lite offside och redigerade i min lilla hörna jag. Filmen för avslutningen var tvungen att bli klar helt enkelt!
- Discodags för gänget!
Limbo, danstävlingar och flossutmaning. Deltagarna hade energi kvar och köttade loss i discolokalen rejält. Härligt att se, plåtade massor och fick några riktiga gobitar från allt filmmaterial. Kul att ta lite klubbfoton igen också, alltid roligt att leka med ljuset!
- Måla måla måla neonljus 😀
Blir härligt drag i bilderna när man leker såhär, den här bilden visar väl egentligen ingenting. Men det är fina färger 🙂
Bilden får symbolisera min utrustning och hjärna, för det har varit lite kaos och rörigt. Sen är det inställningen till hur man ser på saken och vilken attityd till det!
Efter discot var det bara att hämta fram SlowCow och sätta sig med redigering. Filmen kom ihop riktigt bra under natten, man blev tårögd av känslorna och glädjen som visades. Gjorde även ett gäng filmer till deltagare som skulle få pris, som årets kompis, vinnarskalle osv..
Men arbetade på fram till 03:30 sista dagen, då vek jag ner datorn och vandrade hemåt. Hua. Pysslade med utrustning hemma på boendet innan jag la mig kring 04:30. Vid 06:30 flög jag upp ur sängen, då försökte deltagarna härja in i mitt rum och kaosa. Vi har ju väckt dom varje morgon hittills, idag var det omvända roller men jag var som tur på tå 😀 Lika bra att hålla sig vaken och ta sig ner till frukost samt preppa för avslutningen.
- Avslutningssittningen!
Deltagarna fick priser, diplom och föredrag innan min film visades. Den visades som grande finale och stängde denna del av lägret för i år. Nästan 10 min lång och fylld av härliga bilder. Men vägen dit har inte varit rak + jag valde att berätta en sak för de.
Mina arbetssiffror: Från söndag kl 20:00 till avslutat läger Torsdag 15:00, har jag arbetat ca: 72h. Brist på sömn, slit på personliga hälsan men aldrig glömt bort min låga inombords. Syftet till det hela är för stort.
Så innan jag visade min film, sa jag typ såhär ” jag är sliten, jag är trött, men ni som sliter en längre tid av ert liv med diabetes, då ska jag bara vara tyst och köra på, det här är min gåva tillbaka till er! Tack för mig” Inte riktigt så, mitt vokabulär var lite dåligt just då pga tröttheten men ni hajar vinkeln. Jag klagade aldrig, det finns de som har det värre och jag vill hjälpa dom med det jag kan bäst. Att skapa film.
Min film visades, jag stod längst bak och försökte ta in situationen. Jag blev fort tårögd när jag såg bilderna, deltagarna som skrattade och föräldrar som log öra till öra. Slängde ett öga mot Bryntesson men fick snabbt vinkla bort, höll på att bryta ihop där och då. Det var inte tid att gråta nu i lyckans tid.
Med klappande händer dundrade filmen mot sitt slut och jag höll emot tårarna när applåderna rullade i lokalen. Det är jättesvårt att hålla känslorna i schakt när man är så trött, kroppen blir känslosam och oförutsägbar.
Efter filmens visningar var det flertal kramar, tackoord och föräldrar som kom fram. Ledare tackade för sig, kramar delades och stämningen var underbar.
När det lugnat sig i lokalen och deltagare hade börjat åka hem, kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och satt i mitt hörn, med tårarna rinnandes för kinderna. Så mycket känslor, så mycket kärlek och sån stor låga till det här projektet att man bara inte kan hålla det inom sig..
Klarar inte att se Bryntesson efter lägret, mycket tack vare allt vi gått igenom tillsammans och gjort. Men att se han ledsen, skär verkligen i hjärtat och därför undviker jag det hellre. Det är glädjens tid, inte tårar och deltagarna har precis haft sina lyckligaste dagar på året.
Sen musiken som används, betyder så mycket för mig personligen, så var verkligen en atombomb av känslor i bröstet….
- Varför kan man undra?!
Träna? bra ide tompa.. Inte. Men trots det stack jag ut och stakade 1h uppe vid stadion. Tekniken var urkass, musklerna var som mjöl och pulsen hög som himlen. Men efteråt, var det ändå lite skönt och jag kunde landa alla tankar samt reflektera över alla saker.
När det blir så känslosamt på första lägret, hur ska det gå på nästa? och HUR ska det gå på tredje när man är än tröttare? Tårar av lycka, glädje och medmänsklighet ska inte döljas, ett otroligt arbete som ligger bakom för oss att få ihop det och det är värt varenda lilla sekund jag sitter där!
- Ledarstaben på första lägret!
Tackar dessa fantastiska själar och blickar nu framåt! Helgen blir återhämtning, pysslande med utrustning och redigering av filmer. Håll utkik! Jag ska styra upp mitt liv inom träning också, får se hur det går och tampas med. Ska ge ett tappert försök nu på eftermiddagen iallafall, tar fri från SOCKERTOPPEN resten av dagen och går in hårt inför morgondagen, för då ska det släppas en film från hela lägret på sociala kanaler!
Verkligen, tack alla!
T-W
Senaste kommentarer